Får en liten chock när jag går in på blogg.se och det ser helt annorlunda ut än tidigare, det var ju inte en dag försent!
Liver rullar på ungefär som vanligt. Julen närmar sig med stormsteg och jag sitter ensam i soffan. Janå, inte riktigt ensam.. Chili ligger i andra änden ! ;)
Suttit och kikat på foton som jag har på datorn, fint sorterade efter år, månad, och tillfälle. Det slog mig en sak när jag satt där och klickade förbi historien; shit va jag har lärt mig mycket med Chili ! Min alldeles egna första hund. Köpte henne för sällskap, men också för att kunna prova på massa saker såsom lydnad, bruks, jakt, spår osv. Det var hela min tanke med val av ras också. En hund som är lätt att ha att göra med även för en "oerfaren", en hund som passar för det mesta. En hund jag kan pröva mig fram med, eftersom jag egentligen inte visste hur stort mitt intresse var. Vi har alltid haft hund hemma, nog har man allt hållit på med dom på ängen nedanför huset, men inte med en tanke på att det finns något som heter lydnadsprov. Lite trix på köksgolvet och långa promenader, men mest som sällskap.
Med Chili var jag helt inställd på att börja träna in henne på lydnadsettan, jag lusläste reglerna på internet om hur momenten såg ut. Sen kollade jag böcker och forum om hur jag skulle gå tillväga och lära henne. Sen när hon var ungefär 1år så blev jag tillfrågad om att sitta med i styrelsen på Överkalix Brukshundklubb, så jag blev medlem och allteftersóm så började vi träna där också, men störning osv. Kan ju inte skryta med hur fint fritt följ vi har, eller hur snyggt ställande vi har, men jag har trots allt lärt oss det själv! Man har ju gått på ett par nitar, och fått lära om och tjorva en hel del, men efter vägens gång har jag lärt mig otroligt mycket om hur jag inte ska göra med nästa hund, men även hur man kan göra. Vi har trots allt tävlat lydnad, och kan titulera oss som LPI, och har även hunnit tävla lydnadsklass2, utan dessvärre resultat. Med viltspåret var det egentligen samma, lusläste regler och böcker och la mitt första spår åt henne när hon var ca 11-12veckor. Och hon är ju inte viltspårschampion ännu, men har en utmärkt nos för att bli det. Där handlar det mer om tidsbrist. Lillasyster Maja och jag har nog varit lite av bollplank åt varandra. Med hon har jag kunnat bolla mina ideer och tokigheter angående hundträning, och man vet att man alltid får ett ärligt svar, hon har gärna följt med på tävlingar och prov! :) Jag är så sjukt stolt över mig själv att jag faktiskt har hittat mitt stora intresse och att jag nog aldrig mer kommer kunna bo utan att en hund bor med mig!
Chili har precis börjat löpa, lite tidigare än väntat. Så skönt ! Hon blir totalt förändrad innan hon ska börja löpa. Hon blir som en tjurig tonåring, vägrar lyssna på mig, slinker iväg på egna upptåg och skäller åt minsta lilla grej hon hör, nästan som att hon hamnar i någonslags "spökålder". Det är sjukt tråkigt eftersom det påverkar en stor del av året, och det är svårt att hitta energi till hundträning när hon inte riktigt kan fokusera på att det faktiskt är lydnad vi ska träna. Men hon är världens bästa iaf ! <3 Ibland är hon billig när hon håller på skrämma livet ur en när hon mitt i allt utbrister ett skall! ;)
I Vinter ska vi försöka bygga på våran relation så vi blir ett bättre team på tävlingsplan. Det känns som att det är läge för det nu, hon har börjat släppa vårat tjafs om att inte komma till mig inomhus för att hon är livrädd att jag ska plocka fram en klotång. (hur långt minne har en hund egentligen?!) Tog mig typ 2år att fatta att det var det som var orsaken, men efter att jag slutat klippa klor inomhus så har hon blivit bättre, nu kommer hon mer än gärna och kryper upp bredvid mig i soffan, eller busar med mig på eget bevåg. Det är lite kallt att klippa klor utomhus när det är vinter, men det tar ju bara några minuter och är värt all tid jag kan busa med Chili inomhus!
Min lilla skatt! <3
