Lainnea

Lilla Enya har lärt sig gå, på självaste julafton! Efter två månaders träning trampa hon iväg som att hon inte gjort annat! Hon har krypit kanske 3 gånger sen julafton. Helt sjukt, min lilla bebis, hon kan gå! 
Vi har även dragit på oss en dunderförkylning som aldrig vill ge med sig. :-/ Enya har haft hosta och varit snorig sen två veckor före jul. Det gör så ont i en själv när hon hostar tills hon nästan tappar andan, man hade önskat att man kunde ta allt på sig själv så hon skulle slippa! Lillskrutt <3

 

Lillan har blivit stor kan man säga, under de senaste dagarnas promenader har hon vägrat sova i vagnen. Inte att hon varit grining eller så, utan mer att hon inte kan stänga ögonen för att då kanske missa något spännande. Så nu är det bara att dra sufletten så långt ner att hon inte kan se ut, eller se mig. Då somnar hon allt ;-)

Det händer så mycket nu i utvecklingen. Man ser för varje dag hur hon utvecklas! Hon försöker härma många ord jag säger, och kan säga en hel del ord nu när jag tänker efter. Men det fränaste är ändå när hon försöker säga Chili. Först testar hon Ch-ljudet, med det kommer ett schiji ;)

På hundfronten inget nytt. Vi är ut och promenerar och leker. Kasta boll ut i djupsnön är kul, två gånger. Sen tycker fröken svart att det var jobbigt och att det är dags att gå in! 
Hade så gärna önskat att jag hade kunnat börja träna inomhus, men då hålls tyvärr inomhusträningen i ridhuset. Och jag törs inte gå in i ett stall, för då slår nog både ögon och luftvägar igen! Det är som inte värt ens att testa.. Jaja, så är det här i livet! Inget att hänga upp sig på. Det går ju faktiskt att vara ute :)